I dag packade jag träningsväskan och begav mig in till Sats Stureplan för att dansa. Som jag har saknat det!
En nackdel när vi inte bor inne i stan längre, är att det helt plötsligt kräver lite mera trixande och planerande om jag ska gå på någon klass inne i stan… Utbudet är ju inte lika stort på en anläggning här ute (som ju är ganska förståligt som i innestan…) Plus att de flesta dansklasser ligger kvällstid, då det är ganska omöjligt att ta sig iväg då det är nattning för våra små troll..
Det är nästan stört omöjligt att natta dem ensam… Vet faktiskt inte hur det skulle gå till, då Lukas har blivit van vid att Jakob ligger bredvid honom i vår säng och sjunger gonatt-visor tills han äntligen slutar gråta och John Blund strör sömn i ögonen.
Nellie somnar oftast i min famn och sedan lägger jag henne i sin spjälsäng OM jag inte måste natta henne i vår säng också och hon vill ligga nära,nära med sin lilla arm runt min hals. Då har Lukas somnat ” i sin hörna” i soffan. Det är antingen eller och då måste vi ju vara två…
Ja ja, det var inte det jag skulle skiva om i dag 
Jag hade ju bestämt att jag skulle dansa. Mamma o Pappa är här och lovat passa barnen och jag kunde släppa alla mammabestyr för några timmar.
Tog med mig senast numret av Mama som jag tänkt läsa i lugn o ro på tunnelbanan(eftersom jag fortfarande inte hunnit läsa de 3 sista nr, var det lika bra att läsa den som är aktuell 
)
Fast när jag väl satt där, var det ganska skönt att bara sitta och inte göra någonting. Mina tankar började istället planera min Yogalatesklass jag har premiär på nästa lördag på nya fina Sats Vällingby!
Väl inne i stan hann jag ta mig förbi hårgrossisen och köpa en liter schampo, ljusfärg och en liten annat smått och gott jag behövde 
Sen var det dax! Äntligen skulle jag få dansa!! Kl 12 på fredagar kör min superduktiga kollega på Sats Annika Gellar en ”snurrig” dansaerobic, sköna. lagom kluriga moves, gryyyym musik och hon är en så kaxig,sprallig och riktigt pedagogisk instruktör och hela kroppen bubblar av endorfiner efter och man vill aldrig timmen ska ta slut!!!
Hon som jag är hon en av ” de gamla” på Sats. Hon berättade idag att hon snart hade 10-års jubileum på den klassen
Vaaaart tog de åren vägen!!???? :O
Trots att aerobic är lite ”förlegat” och ”ute” är det fortfarande bland det roligaste jag vet. Sen beror det ju så klart på vem det är som kör klassen…
Tycker också att det är den absolut roligaste klassen att instruera, fast jag inte gör det just nu… Men känslan när hela ”kakan är bakad” och man lägger i hop alla block och man får ”den där aha-känslan”, timingen med musiken. Den känslan är svår att beskriva!
Är det sen min egen klass, stå på scenen och se en hel skara härliga människor göra ”dina” steg och koreografi ( som man i bland kommer på när man släckt lampan och lagt sig på kudden och måste bara upp och testa stegen trots att det är mitt i natten.. Den känslan….
Nu kommer det nog dröja innan jag kommer köra en sån klass igen.. Tiden finns inte riktigt till nu… Hur mkt jag än vill…
Efter en helt fantastisk klass med härliga Annika, stannade jag kvar på klassen efter.
Terminens nyhet och som är riktigt inne : Barre!
Prima Ballerina-träning! ja det var det verkligen.
Plie´och alla de olika balett-possissionerna ihop med utfall från stången och avslutande styrkeövningar som armhävningar, mag och ryggövningar. Såå kul det med. Fast på ett helt annat sätt.
Det verkligen brände i rumpan och ännu mer i vaderna, att jag undrar om jag kommer kunna gå i morgon Haha 
Har inte dansat balett sedan jag var så där 6, 7 år då jag och min bästis Johanna gick på balett och hade sånna där små trikåer med en liten volangkjol på.
Jag en rosa och hon en ljusblå ( eftersom det var våra älsklingsfärger) och på fötterna sockiplast som varenda unge hade.
Min andra duktiga Pilates-queene Therese till kollega har gått utbildningen och höll i klassen som hon inte gjort något annat än att instruera blivande ballerinor
Det är en klass jag kan se mig själv instruera i ( också) Kanske, kanske, nästa gång utbildningen går. OM den går. Önskar jag bli Ballerinafröken jag med…
Det var härligt att få känna dansglädje mitt upp i allt elände som händer nu i världen… 
Jag hade lovat ta med ett litet skelett hem från Sats, som Jakob hade glömt där när han slutade. jag lyckade få ner det i en påse, men huvudet stack upp..
Kom på det måste sett väldigt makabert ut. Med tanke på den lilla pojken som drunknade Men jag hoppas ingen tänkte så när de såg mig kånka omkring med det… Det är verkligen så sorgligt..
Kram Ingela